I början av förra terminen påbörjade vi ett arbete för att strukturera upp vår vardag. Arbetslaget var nytt och vi hade många tankar kring vad vi ville göra. Vi stod också med en reviderad läroplan i vår hand och insåg att vårt uppdrag hade förtydligats. Nu fanns det klart och tydligt nedskrivet att vi systematiskt och kontinuerligt var ålagda att dokumentera, följa upp och analysera vår verksamhet. Men hur skulle vi synliggöra det vi redan gör? Hur ska dokumentationen användas, vem skulle förstå den och hur skulle den presenteras? Ett spännande jobb, men också tankekrävande och i behov av struktur! Hillevi Lenz Taguchi skriver i de inledande kapitlens i sin bok "Varför pedagogisk dokumentation":
"Pedagogisk dokumentation är ett
kollektivt arbetsverktyg som bygger
på ett gemensamt reflektionsabete" (s. 15)
Och visst är det så, men hade vi något sådant förhållningssätt? Vi började beta av läroplanen på fickan, Lpfö 98/10 och insåg snart att verktygen fanns där. Vi behövde inte uppfinna hjulet på nytt, och egentligen hade vi haft frågeställningarna i huvudet hela tiden. Nu skapade vi en mall för att få ned det på pränt. Resultatet blev en mall där vi efter varje aktivitet skulle reflektera över hur, vad, vem och varför? Och där var vi en stund, fyllde i och kunde gå tillbaka för att se hur vår termin såg ut. Men vi hade missat en fråga, vilket jag ser nu är en stor brist. Frågan "hur gick det?" och "Vad kunde jag ha gjort annorlunda?". Så nu har vi en mall med dessa frågor med, och helt plötsligt så känner vi att detta redskap fördjupar vårt arbete.Och det är just det vi vill göra med den mall jag nämnde tidigare. Med det tillägget vi senare kom på (hur gick det och vad kan vi göra annorlunda) tycker vi att vi har fått ett verktyg för att komma framåt i våra teman och projekt. Vår nästa utmaning är att få med barnen i dessa tankar. "Via dokumentation kan pedagogerna också kommunicera till barnen. Pedagogen kan läsa upp för barnen vad de sagt gången innan, så att barnen får syn på sina egna tankar igen för att utgå från dem i sitt fortsatta tänkande." (Taguchi, s. 34)
Lpfö 98/10 säger att "Barnen ska få möjligheter till att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera". Jag inser att detta är något vi gör dagligen med barnen, men att vårt arbetslag saknar struktur för att låta barnen se lärprocessen. Reflektionen i sig blir ett litet skrap på ytan för barnen, som ofta störs av andra händelser runtomkring. Min förhoppning är att vi skall hitta ett arbetssätt där vi på ett naturligt sätt för in bilder så att barnen själva kan reflektera och kommunicera vad som händer i bilden. Med hjälp av Ipaden tror jag att denna form av arbete och dokumentation kommer att underlättas.
Jag tycker att Taguchi skriver mycket insiktsfullt kring just det reflekterande och medforskande arbetssättet, för såväl pedagoger som mellan pedagog och barn.
"En reflekterande och medforskande hållning fyller två mycket viktiga funktioner. Det ena är att utveckla det egna arbetet som pedagog och skapa ny kunskap som underlag för fortbildning och utvärdering. Det andra, och för barnen mycket centrala, är att en sådan hållning skapar möjligheter för att ge barnen de rätta förutsättningarna för att deras lärprocesser skall kunna utvecklas". (Taguchi, s. 69)
I mitt första inlägg i denna blogg skriver jag om att jag ser pedagogisk dokumentation som ett led i det egna lärandet för mig som pedagog. Kanske är jag då på rätt väg när jag anser att detta är en del av vad Taguchi talar om. Men, lika viktigt är det ju att komma ihåg barnens stora och centrala roll i den pedagogiska dokumentationen.
En tredje part jag inte har skrivit om är föräldrarnas roll i den pedagogiska dokumentationen.I mitt arbetslag har vi fört många diskussioner kring huruvida det föräldrarna ser i form av alster, bilder, konstruktioner och verk är pedagogisk dokumentation eller "bara" dokumentation. Och om vi väljer att kalla det dokumentation, kan även den bli pedagogisk för föräldrarna?!
Inför en vernissage där föräldrarna blev inbjudna av barnen, satte vi upp höstens många alster och bilder tagna vid olika aktiviteter. Vi skrev lite om aktiviteterna och kopplade en del till läroplanen, men jag vill hävda att först när barnen började kommentera bilderna, fick vår dokumentation ett djup. Den blev pedagogisk för föräldrarna och för oss, då barnen själva kunde berätta om vad de såg i bilderna, hur de hade gjort i aktiviteterna och till och med kunde visa andra alster som var direkt kopplade till det första.
Kanske är jag ute och cyklar, men för mig blev detta ett tillfälle där barnen synliggjorde för föräldrar och oss pedagoger, den lärprocess som de varit med om.
Referenslista:
Lenz Taguchi, Hillevi. (2011). Varför pedagogisk dokumentation? Stockholm:
Stockholms universitets förlag.
Wehner-Godee, Christina. (2010). Att fånga lärandet. Stockholm: Liber
Utbildningsdepartementet. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderat 2010. Stockholm: Fritzes
