Den digitala världen är otrolig. Det går snabbare och snabbare och vi kan få input på bara någon sekund genom att använda oss av vad olika verktyg som datorer, telefoner och surfplattor innebär. Vill jag ha information om något har jag numera svaret i min ficka, några tryck och svepningar bort. Det är fantastiskt och skrämmande på samma gång. Den generation som växer upp idag lär sig att världen är nära, fast på något sätt också långt bort och främmande. De kan följa sina idoler på Twitter och youtube...dagliga uppdateringar gör att man känner sig nära och delaktig, samtidigt som all den information som finns tillgänglig för mig skapar en distans och en känsla av att man inte orkar ta in allt. Min son kan min iPhone lika bra som jag, men frågan är, hur påverkar allt detta den generation som nu växer upp? Jag ser många fördelar med all denna tillgänglighet, men undrar samtidigt hur dagens barn upplever all denna input.I en diskussion med några föräldrar har jag fått veta att vissa barnkanaler är förbjudna i deras hem då de bidragit till mer agressiva tendenser hos deras barn. De har genom att ta bort kanalerna då kunnat märka en bytdlig skillnad i sina barns ageranden.
I publikationen "Småungar & Medier 2010" från medierådet står det att läsa att det överlägset populäraste mediet för barn mellan 2 - 9 år är TVn (s. 16). Utifrån denna rapport tycker jag mig kunna utläsa att majoriteten av barn ändå tittar på SVTs Barnkanalen, som utifrån mitt perspektiv ändå försöker hålla en pedagogisk standard. Denna kanal verkar också ha en tanke kring värdegrundsfrågor och mångfald. Eftersom jag möter många barn dagligenkan jag också se vissa tendenser hos de barn som tittar på mer våldsbenägna barnkanaler. Dessa barn leker mer stridslekar och kan ibland inte skilja på fantasi och verklighet. Detta är självklart enbart min egen tolkning men något jag har tänkt mycket på under min tid som pedagog.
67% av de tillfrågade föräldrarna i medierådets undersökning svarar att barnen (2 - 9 år) använder datorer. bland 2-åringarna har 43% använt datorn någon gång. Spel är den vanligaste sysselsättningen vid datorn. jag kan inte utläsa om detta inbegriper surfplattor, men gör det det inte så torde ju dessa siffror ha ökat. Genom spel kan ju barnen lära sig såväl språk och skrift som koordination, mönster och siffror. Jag ser dessa verktyg som positiva men det är inte helt okomplicerat. Jag tycker att alla föräldrar har ett ansvar att vara delaktiga i spelen som erbjuds barnen och att man skall granska dessa spel kritiskt. Detta gäller även förskola och skola då det mer och mer erbjuds sådant där med.
Utifrån den rapport som jag hänvisar till här kan jag ändå se, och glatt konstatera, att föräldrar verkar ta en aktiv roll kring sina barns medietillgång. Rapporten ger en intressant bild av användandet av TV, dator och internet och vidare har medierådet dessutom utarbetat ett material för pedagoger kring barns medievanor "Nosa på nätet" (2011). Detta material kommer jag att sätta mig in i för att se om det kan vara något för mig och mina kollegor att använda tillsammans med de äldsta barnen på vår avdelning.
Småungar & Medier, Medierådet (2010
Nosa på nätet, Statens medieråd & Skolverket (2011)
lördag 29 september 2012
Processdokument - en avslutning
Nu börjar kursen lida mot sitt slut. Det har varit en ganska lång resa med mycket litteratur och framför allt, många tankar kring hur jag skall gå vidare. Om jag tittar tillbaka på var jag började, tycker jag mig se att jag ändå tyckte att jag hade hyfsad koll på verktyget iPad. Min osäkerhet låg nog främst i kombinationen ipad och pedagogisk dokumentation. För mig har kursböckerna bidragit med nya dimensioner av sådant som jag nosat på tidigare. Hur skall jag reflektera kring min vardag som förskolepedagog, hur skall jag dokumentera och framför allt, vad skall jag dokumentera. Denna diskussion fortsätter nu på min avdelning och inom enheten. jag försöker att vidarebefodra mina nya kunskaper om iPaden och dess funktioner och vi i arbetslaget har återkommande diskussioner kring vad pedagogisk dokumentation faktiskt är. Detta gör vi nu också med föräldrarna till barnen på avdelningen genom föräldramöte och dialog.
Vidare har denna kurs bidragit till många tips kring appar som kan användas inom förskola, inte bara genom de appar som vi var tvungna att använda i kursen, men också genom de tips man får från kursdeltagare och andra sidor på nätet. Detta tycker jag har varit mycket viktigt då det till en början gick inflation på appar på paddan utan någon vidare genomgång av dem. Min mening är att de appar som barnen kan ha tillgång till på förksolan också skall vara genomtänkta och ha ett pedagogiskt syfte. Jag hoppas att sådana appar kommer mer och mer.
Uppgiften och boken om portfolio gav mig personligen många nya idéer kring mitt arbete och den digitala miljön på förskolan. Jag hoppas att jag i fortsättningen tillsammans med mina kollegor, kan se vinsten i att ha en digital portfolio och att genom att ha tillgång till en padda kunna underlätta för oss i detta arbete.
För att knyta ihop detta kan jag väl avsluta med att jag ett tag tyckte att kursens fokus låg för mycket kring det praktiska arbetet med digitala verktyg och för lite på pedagogisk dokumentation. Så här i slutskedet kan jag mer se det hela som en process där det ena inte utesluter det andra. Den pedagogiska dokumentationen kan underlättas genom digitala verktyg, det enda jag måste fortsätta göra, är att använda dem och lära känna dem bättre.
Vidare har denna kurs bidragit till många tips kring appar som kan användas inom förskola, inte bara genom de appar som vi var tvungna att använda i kursen, men också genom de tips man får från kursdeltagare och andra sidor på nätet. Detta tycker jag har varit mycket viktigt då det till en början gick inflation på appar på paddan utan någon vidare genomgång av dem. Min mening är att de appar som barnen kan ha tillgång till på förksolan också skall vara genomtänkta och ha ett pedagogiskt syfte. Jag hoppas att sådana appar kommer mer och mer.
Uppgiften och boken om portfolio gav mig personligen många nya idéer kring mitt arbete och den digitala miljön på förskolan. Jag hoppas att jag i fortsättningen tillsammans med mina kollegor, kan se vinsten i att ha en digital portfolio och att genom att ha tillgång till en padda kunna underlätta för oss i detta arbete.
För att knyta ihop detta kan jag väl avsluta med att jag ett tag tyckte att kursens fokus låg för mycket kring det praktiska arbetet med digitala verktyg och för lite på pedagogisk dokumentation. Så här i slutskedet kan jag mer se det hela som en process där det ena inte utesluter det andra. Den pedagogiska dokumentationen kan underlättas genom digitala verktyg, det enda jag måste fortsätta göra, är att använda dem och lära känna dem bättre.
Reflektion kring filmprojektet
Hu...så var filmen gjord med lite ångest och en hel del nya kunskaper!
Jag hade till en början svårt för att komma på vad jag skulle filma och hur detta skulle spegla lärande. Visst är jag i barngrupp och där händer det ju något varje dag, men det skulle också innebära inhämtande av godkännande från föräldrar och publicering av barn som kanske inte vill vara med i större sammanhang. Jag bestämde mig alltså för att titta på min egen son och hans fascination för lego. Jag tyckte att det fanns en direkt koppling till lärande då jag ofta ser honom sitta och gå igenom manualer, sätta bitar på rätta ställen och räkna pluppar på legot. För mig är det en självklar lärandeprocess som Lilla H går igenom. Mönsterseende, tålamod, matematik och konstruktion...allt sätts på prov.
Med hjälp av boken "Manus och dramaturgi för film" (Granath 2006), började jag gå från idé till konkret material. En synopsis skrevs för att sedan följas av bildmanus och filmmanus. Detta tyckte jag senare var det svåra i filmskapandet. Min idé om hur saker skulle vara förändrades ibland då jag filmade. När jag gjorde mina val kring filmen började jag fundera på hur man skall få en bra början, vad som ska göra filmen spännande och hur slutet skall se ut. Jag tyckte det var svårt att få till någon egentlig spänning i min film. Lilla H sitter ju mest och bygger med legot, men för mig blev de små förändringarna det som fick vara spänningsökningen. Att han inte kan få ihop delarna och att han tappar en bit och letar efter den blir på nogåt sätt en konflikt i hans koncentation kring legobitarna. upplösningen var ju given då han till slut får ihip sitt legobygge.
Själva filmningen och användandet av iMovie tyckte jag var ganska lätt men tidskrävande. Jag fann det dock mycket positivt att iMovie är så användarvänligt och kunde se att vi på min avdelning skulle kunna använda oss av appen i vårt dagliga arbete. Genom iMovie skulle vi kunna klippa ihop snuttar från dagens verksamhet för att presentera i en film antingen genom fronter eller genom paddan vid dagens slut. Förhoppningsvis kan regelbunden användning av appen innebära att man gör det snabbare än vad min film tog att göra.
Uppgiften var rolig, men som sagt tidigare, något tidskrävande. Jag ser dock att jag med fördel kan använda mina nya kunskaper inom mitt yrke.
Jag hade till en början svårt för att komma på vad jag skulle filma och hur detta skulle spegla lärande. Visst är jag i barngrupp och där händer det ju något varje dag, men det skulle också innebära inhämtande av godkännande från föräldrar och publicering av barn som kanske inte vill vara med i större sammanhang. Jag bestämde mig alltså för att titta på min egen son och hans fascination för lego. Jag tyckte att det fanns en direkt koppling till lärande då jag ofta ser honom sitta och gå igenom manualer, sätta bitar på rätta ställen och räkna pluppar på legot. För mig är det en självklar lärandeprocess som Lilla H går igenom. Mönsterseende, tålamod, matematik och konstruktion...allt sätts på prov.
Med hjälp av boken "Manus och dramaturgi för film" (Granath 2006), började jag gå från idé till konkret material. En synopsis skrevs för att sedan följas av bildmanus och filmmanus. Detta tyckte jag senare var det svåra i filmskapandet. Min idé om hur saker skulle vara förändrades ibland då jag filmade. När jag gjorde mina val kring filmen började jag fundera på hur man skall få en bra början, vad som ska göra filmen spännande och hur slutet skall se ut. Jag tyckte det var svårt att få till någon egentlig spänning i min film. Lilla H sitter ju mest och bygger med legot, men för mig blev de små förändringarna det som fick vara spänningsökningen. Att han inte kan få ihop delarna och att han tappar en bit och letar efter den blir på nogåt sätt en konflikt i hans koncentation kring legobitarna. upplösningen var ju given då han till slut får ihip sitt legobygge.
Själva filmningen och användandet av iMovie tyckte jag var ganska lätt men tidskrävande. Jag fann det dock mycket positivt att iMovie är så användarvänligt och kunde se att vi på min avdelning skulle kunna använda oss av appen i vårt dagliga arbete. Genom iMovie skulle vi kunna klippa ihop snuttar från dagens verksamhet för att presentera i en film antingen genom fronter eller genom paddan vid dagens slut. Förhoppningsvis kan regelbunden användning av appen innebära att man gör det snabbare än vad min film tog att göra.
Uppgiften var rolig, men som sagt tidigare, något tidskrävande. Jag ser dock att jag med fördel kan använda mina nya kunskaper inom mitt yrke.
Filmmanus
Lilla H har tråkigt
1. INT LILLA H VID BORD
-
Lilla H
Lilla H, pojke fyra år, ligger med överkropp på bordet och ser uttråkad ut. runt honom ligger lite legobitar.
BERÄTTARRÖST
mamma, jag har tråkigt!
2. EXT BIL/AFFÄR
-
Lilla H, mamma
Man ser lilla H gå in i en bil. Han skall åka till affären.
Lilla H och mamma går mot affären hand i hand.
3. INT AFFÄR
-
lilla H, mamma
Man ser först lilla H gå med mamma, sedan ser man hur han går själv. Vy över legohyllor där lilla H tittar på alla saker. Lilla H vääljer en legomodell, pekar och visar upp.
BERÄTTARRÖST
Den där vill jag ha!
4. INT HEMMA VID BORD
-
Lilla H
Nu ska lilla H öppna kartongen med lego och påsarna inuti. det kan vara svårt och han löser det med hjälp av en sax.
5. INT HEMMA VID BORD
-
Lilla H
Lilla H börjar bygga med lego och tittar i manualen.
6. INT HEMMA VID BORD
-
Lilla H, mamma
Lilla H blir frustrerad när det är svårt att bygga ihop legot. Närbild på lilla h som är uppgiven. mamma hjälper efter att lilla h har frågat om hjälp.Lilla h bygger vidare och får hjälp ibland.
BERÄTTARRÖST
Det går ju inte!
7. INT HEMMA BREDVID BORD PÅ GOLVET
-
Lilla H
Lilla H tappar en legobit och letar på golvet. han hittar biten och fortsätter bygga.
BERÄTTARRÖST
Nej, jag tappa' den!
8. INT HEMMA VID BORD
-
Lilla H, mamma
Lilla H bygger färdigt modellen, blir glad och gör en segergest med mamma. De leker tillsammans med legot.
BERÄTTARRÖST
Yes, jag klara' det!
9. INT LILLA H'S RUM/SEKRETÄR
-
Zoom på alla Lilla H's legobyggen som står uppradade på sekretären.
måndag 10 september 2012
lördag 8 september 2012
Synopsis
Titel: Lego med lilla H
Längd: 3 - 5 minuter
Syfte: Ett barns lärandeprocess med hjälp av lego
Målgrupp: Barn och vuxen
Form: Kort spelfilm
Karaktärer och miljö: Lilla H och förälder samt affär och vid köksbordet
Dilemma: Lilla H ska bygga ihop en vald legokonstruktion. Lilla H tycker att det är svårt ibland.
Upptrappning: Legobitarna vill inte komma på plats. Legobiten ramlar.
Lösning: Med lite hjälp hamnar bitarna rätt.
Avslut: Lilla H stolt och glad över sitt legobygge.
Längd: 3 - 5 minuter
Syfte: Ett barns lärandeprocess med hjälp av lego
Målgrupp: Barn och vuxen
Form: Kort spelfilm
Karaktärer och miljö: Lilla H och förälder samt affär och vid köksbordet
Dilemma: Lilla H ska bygga ihop en vald legokonstruktion. Lilla H tycker att det är svårt ibland.
Upptrappning: Legobitarna vill inte komma på plats. Legobiten ramlar.
Lösning: Med lite hjälp hamnar bitarna rätt.
Avslut: Lilla H stolt och glad över sitt legobygge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)