Dokumentation, för vem?

Jag vet att frågan har ställts många gånger, men jag förstår varför! Här är vi pedagoger, vi tar kort och vi klipper ut meningar från läroplanen för att matcha korten. I vårt arbetslag har vi ett stort bibliotek av bilder på barnen i olika situationer. Vi har delat in dem i mappar och de bara ligger där i väntan på reflektion, analys och synliggörande. Och visst gör vi det, men i en diskussion med mina kollegor är vi också överens om att det är ett komplext arbete som kräver stor eftertanke. Vilka bilder använder vi, vad säger bilderna oss, vad säger bilderna barnen? Är det tankar som kan mötas, eller är det så att vi pedagoger ser helt andra saker som går emot barnens tankar? En sak är säker, vi pedagoger är överens om att barnens delaktighet i reflektionsprocessen måste bli större! Barnens tankar kring bilden kan ju vara avgörande för det fortsatta arbetet.